The worst part of the best part of travelling

maj 10th, 2009

Alla har en egen berättelse. Då och då händer det att man träffar en människa som låter en ta del av och lära sig av deras. Det är det jag tycker bäst om med att resa, att träffa dessa människor och prata med dem. Berätta min historia och höra deras. Det händer inte så ofta men det är alltid väldigt givande.

Lite kameraskygg var hon

Lite kameraskygg var hon

Tia från Egypten var en sådan tjej. Hon bor i England och har varit ute och rest några månader nu. Jag träffade henne på bussen till Milford sound, hon var också lite kameranintresserad och vi började prata (varför träffar jag alltid människor så?:) ). Hon var en väldigt trevlig tjej och vi kom ganska snart på att vi borde hänga ihop lite. Det är väldigt roligt att träffa människor från hela världen, den enda nackdelen är att man snart reser åt olika håll efter bara några dagar. Det har varit lite likadant med mina svenska vapendragare här i New Zealan. Alltså dem som jag lämnade i Wanaka för några dagar sedan. Vi träffades igen i Queenstown men bara för en dag. Nu kommer det att dröja ett bra tag tills vi träffas igen. Det är helt klart det värsta med det bästa av resandet.

En Kia fågel

En Kia fågel

Milford Sounds ska vara Kiwi Experience mest uppskattade dagstur och jag förstår varför. Turen utgår från Queenstown och man åker genom bländande vacker natur även mätt med New Zealand mått. Det var regn den dagen jag åkte dit, jag tror att jag är förföljd av dåligt väder, men det gjorde faktiskt inget alls. På vägen ut till Fjorden finns en dalgång som de kallar valley of thousend rivers. Det är en dal med branta väggar och om det regnar täcks de av tusental vattenfall, en väldigt vacke syn. Det börjar bli vinter på riktigt här i NZ och på väg ut till Milford så fick vi vinterns första snöfall. Det var väldigt nära att vi fick vända tillbaka, men efter att vi väntat på snöröjning i någon timma kunde vi fortsätta. Väl på båten fick vi lunch, en all you can eat buffe. Sällan har jag varit så mätt som efter den. Båten åkte såpass nära ett vattenfall att om man stod ute på däcket så blev man genomblöt av stänket. Det sägs att man ska bli 10 år yngre om man blir nersprejad av det, så nu är jag endast 12 år gott folk. Det samma gäller nog tyvärr inte för min kamera… Fast så farligt var det inte, jag lyckades skydda den genom att stoppa in den innanför jackan och fly in i båten. 

Snö

Snö

Man skulle bli 10 år yngre...

Man skulle bli 10 år yngre...

Jag har varit och tittat på bio för första gången under resan. Jag och Tia bestämde oss för att titta på Wolverine. Vi gick dagen efter vi varit i Milford sound och vi kände igen vissa av platserna. Jag är ganska övertygad om att vi har sett det vattenfall som Wolverine hoppar naken nerför i filmen. Själva filmen var helt okej, inte det bästa jag sett men helt klart underhållande.

Utsikt från Queenstown

Utsikt från Queenstown

Vi passerade på väg till Queenstown den 45 parallel och tydligen så har bara 10% av värdlens befolkning varit längre söderut. När man tänker efter så är det väl inte så imponerande men det är ändå ett tecken på hur långt hemifrån jag verkligen är. Det är en konstig känsla, för det känns inte som jag är så långt bort. Jag pratar ganska regelbundet med någon hemifrån och jag har kontakt med ännu fler genom facebook. Och allt är väldigt likt europa här. Samtidigt vet jag att jag troligen inte kommer att vara längre hemifrån än jag är just nu i hela mitt liv. Avstånd har för mig blivit något rent akademiskt här nere. Inom en vecka kommer jag vara i Australien igen, men jag kan inte säga att jag tycker att det är långt att åka, det kommer att ta lite tid, men just avståndet har jag nog lite svårt att greppa.

Långt hemmifrån...

Långt hemmifrån...

Jag blir ofta påmind om att ni har eller i alla fall hade väldigt fint väder hemma i Sverige. Allt jag tänker säg är att ni kanske har 20 grader och solsken men även om jag inte har kunnat gå i kortbyxor på flera veckor så har jag detta.

Detta kan jag stå ut med!

Detta kan jag stå ut med!

Detta är utsikten från ett berg ovanför Queenstown kallat Ben Lomond. Jag hade tänkt att göra en toppbestigning, det skulle vara en 6-8 timmars tur och retur vandring upp till runt 1700 meter ovanför havet. Jag hade vandrat i ungefär 3 timmar när jag insåg att jag hade fått ganska ordentliga blåsor på båda hälarna. Jag trodde att jag redan hade gått in skorna, jag har ju använt dem nästan hela tiden i NZ och gått långa vandringar med dem tidigare. Men som det var fick jag inse att jag var besegrad och vända om, ingen ide att slita ut fötterna i onödan. Oavsett skavsår så var det en helt underbar vandring. Jag träffade några kompisar som nog inte har så stora problem med skoskav.

Inget skoskav här!

Inget skoskav här!

Tiden i Queenstown var väldigt behaglig. De första dagarna spenderade jag med att bekanta mig med staden och umgås lite med människorna från bussen. När de började resa vidare träffade jag Daniel från en tidigare buss, en skön kille från England som jag och de andra svenskarna kommit att bli goda vänner med. Han var för övrigt med på bussen till Milford också. Ännu en av de människorna som man kommit att tycka bra om.

Strax ovanför Skyline complex i Queenstown

Strax ovanför Skyline complex i Queenstown

Vattnet var väldigt klart

Vattnet var väldigt klart

Jag har länge tittat runt efter något snyggt jadehalsband att köpa, det är tydligen något väldigt typickt New Zealand. Jag hittade ett i Queenstown, det blev en sten i form av en åtta som betyder evighet.

Detta har varit ett väldigt trassligt inlägg, mycket hopp fram och tillbaka mellan dagarna. Just nu sitter jag i vilket fall som helst i Christchurch. Jag har just ätit en god sushi lunch och innan det spenderade jag lite tid på Starbucks med en kaffe och sista delen i Stieg Larssons milleniumserie. Jag kan inte säga att jag tycker speciellt bra om Christchurch, det är en väldigt opersonlig stad med ett rutnät av vägar. Överallt är det 90 graders korsningar. Det är ju bra för mitt dåliga lokalsinne men det gör staden väldigt tråkig. Att det har regnat hela tiden jag varit här gör det inte bättre heller. Vägen hit från Queenstown var dock väldigt vacker bitvis.

Varning krokiga vägar!

Varning krokiga vägar!

Vatten och berg

Vatten och berg

Smälltvatten från glaciärerna

Smälltvatten från glaciärerna

Magiskt

Magiskt

Kaikoura nästa!

Tagged: , ,

§ 2 Responses to “The worst part of the best part of travelling”

  • Johannes Martinsson skriver:

    Bra bilder Martin, helt underbara landskap. Gillar de snöiga bergen mest. :-D Hare fortsatt bäst!

  • johannes skriver:

    riktigt schyssta bilder Martin! keep up the good work! Hoppas allt är bra! Ta det inte försiktigt! ;)

  • § Leave a Reply

Vad är det här?

Du läser The worst part of the best part of travellingMy Camera and I.

meta