My Camera and I

New Zealand… Jag har aldrig gjort så mycket extrema saker som jag gjort den senaste veckan. Sedan sist har jag hunnit gå Tongariro Alpine Crossing, sovit på ett hostel med vad de kallar orgie dorms och köpt en hatt. Som sagt, mycket händer här i NZ.

Coffee

Det sägs att Tongariro Alpine Crossing ska vara en av världens tio bästa dagsvandringar, och jag har inte svårt att tro på det. Det var underbart vackert men tyvärr fick vi inget vidare väder. I början gick jag i kortbyxor och funktionsundertröja och var ändå på gränsen till varm. När vi kom till de lite brantare partierna och tog oss upp lite så kom det dåliga vädret. Jag vet inte om det var moln eller regn eller en blandning, men det var otroligt fuktigt och vinden piskade i ansiktet. Jag hade varit förutseende och tagit med mig min Tierra jacka, men hade tyvärr inga regnbyxor. Så jag gick i kortbyxor. Min vinterpäls gjorde nog nytta. Jag gjorde promenaden tillsammans med några trevliga svenskar som gick på bussen för någon dag sedan. Vi hade planerat att göra en toppbestigning, men när vi kom till början av ruten var vi lite för sena för att hinna hela vägen. Tur var nog det, vandringen var 8 timmar utan den och det var inte direkt ett flackt landskap. Det var en lång och tuff vandring i ganska hårt väder, men landskapet var helt underbart. Jag ångrar inte en sekund att jag gick.

Vandrar

Berg

Vila

Detta med orgie dorms, det är helt enkelt ett 40 bäddars rum med åtta stora sängar som alla ska dela på. Det hade nog blivit lite konstigt om man inte känt sina sängkamrater, men vi hade ju rest tillsammans ett tag så det gick bra. Det negativa är det 40 personer som ska sova i samma rum, vilket gör att det kommer och går människor hela tiden. Öronproppar var en bra lösning och jag sov faktiskt riktigt bra. Hostelet hette River valley och var en mysig stugliknande byggnad långt ute i skogen. Om nu kvällen och natten var lite stökig så var morgonen desto bättre. Jag vaknade vid niotiden och vi försökte laga frukost i det lilla och dåligt utrustade köket. När väl gröten var färdig tog jag min talrik och gick en liten promenad längs vattnet. Luften var underbar, precis som den uppe i de svenska eller norska fjällen en sensommardag. Jag hade gärna stannat lite längre.

Dorm view 2

Dorm

Manda

Nu är jag i Wellington, en trevlig liten stad. Jag är lite småförkyld så jag har tagit det ganska lugnt de senaste dagarna. Jag har i och försig hunnit köpa både en hoodie, det var kallare här än jag trodde, och en hatt. Jag trivs förvånansvärt bra i bägge två. Detta blir den sista natten på Nordön för denna gång. Jag kommer tillbaka om en vecka eller två skulle jag tro.

Buss

Wellington

Sweet as!

Jag kom till Aukland på eftermiddagen den 14 april. För första gången på ett par veckor så såg jag faktiskt sol och blå himmel. Jag visste att jag skulle trivas redan då, och på bussen in till stan förstärktes den känslan. Även om det inte är någon direkt storslagen natur så var det ändå så att man fick en försmak av vad som skulle komma. Det verkade helt enkelt lovande. 

Bussen kommer

När jag checkat in på hostelet, som för övrigt var väldigt bra, så gick jag en liten sväng i staden. Jag han inte med så mycket innan det blev mörkt och jag blev hungrig, men så vitt jag förstod så verkar det vara en mycket trevlig liten stad. Fast så liten är den inte, vår guide här på kiwiexperience sa att det till ytan var världens fjärde största stad. Inte konstigt att den ändå känns liten när det bara bor 1,4(?) miljoner människor där.

Ashley och Tom

Josh på språng

Som jag nämnde så har jag börjat resan med kiwi bussarna, och jag trivs! Trevliga människor och spektakulär natur. Vi besökte Cathedral cove och badade lite. Ett par amerikanska tjejer ville att jag skulle ta kort på dem när de lekte i vattnet, och när jag frågade om jag skulle ta med min också så blev det hela snabbt till en photoshoot. Det blev några riktigt bra bilder, ska bli kul att retuchera dem. Efter Cathedral cove åkte vi till hot water beach, ett seismiskt aktivt område där varmt vatten sipprar ut i sanden vid havet.  Vi grävde små pooler och badade i varmt vatten utomhus, mycket behagligt. 

Busschaufför Josh gräver pool

Det har verkligen varit några händelserika dagar här. För några dagar sedan åkte jag whitewater rafting, man åker forsränning i en gummibåt med plats för sex personer plus en instruktör. Jag hade nog lite för höga förväntningar när jag åkte dit för jag blev nästan lite besviken. Sjumeters fallet var häftigt men resen var lite för lugnt och det var inte så långt som jag hade trott. Men det var helt klart häftigt att göra, men jag vet inte om jag skulle betala för att göra det igen.

Överväldigande

Om nu whitewater rafting var lite av en besvikelse så var skydiving allt och lite till av det jag förväntade mig. Det var en av de intensivaste upplevelser jag varit med om. Spänningen före och det lite oväntade lugnet i flygplanet utmynnade i ett helt fantastiskt fallskärmshopp. Jag hade bett min instruktör att vända på oss just när vi hoppade ut så jag kunde se flygplanet. Han gjorde en bakåtvolt ut ur flygplanet! När jag väl samlat mig lite efter den första lilla sekunden så bara njöt jag. Med luften piskande över hela kroppen lekte vi runt i luften i ungefär en minut. Kameramannen flög runt oss och tog bilder, jag låssades simma och visade tummen upp och gjorde saturday night fever dansen. Jag ser lite fång ut på videon, men fan vad roligt jag hade! Det mest intensiva i upplevelsen var så klart det fria fallet, men när fallskärmen väl vecklades ut så kunde man njuta av utsikten  och den var underbar. Jag fick styra själv ett bra tag, först bara styra framåt mot vår landningsplats men sedan också en brant 360 graders sväng. När jag trodde att han skulle ta över så sa han åt mig att göra en likadan till men lite långsammare denna gången, och sagt som gjort så blev den en andra sväng runt. Instruktören tog över och landande. Konstigt nog hade jag inte varit speciellt rädd. Klart att jag var nervös, men det värsta var att hasa sig fram mot dörren precis innan hoppet, efter det var allt så intensivt. Och helt underbart!

Thumbs up

Ja, det går inte att beskriva känslan. 

Skydive

Skydive

15.000 feet. 

Starbucks har blivit mitt andra hem här i Brisbane. En ”tall long black” för $3,25 och sedan några timmar sittande med Män som hatar kvinnor. Många skulle nog säga att jag slösar bort min resa, men det har varit såpass dåligt väder de senaste dagarna att man inte kunnat göra något speciellt. Så det har blivit kaffe och en god bok på dagarna och en öl med rumskompisarna på kvällen. Allt som allt måste jag säga att jag har det väldigt bra. Det är skönt att bara ta det lugnt ibland. Jag hade sagolik tur här om dagen, jag höll just på att läsa ut min bok och funderade på hur jag skulle kunna få tag på nästa del, och så hittar jag den på bokbytarhyllan. Ytterligare några regniga dagar räddade.

Vacker promenad

Jag kan inte säga att hostelet är speciellt bra, xbase här i Brisbane är riktigt sunkigt. Jag bor på fjärde våningen och hissen har varit trasig i ungefär fem dagar nu. Sedan är rummen inte så roliga och köket är en katastrof. Jag borde verkligen ha tittat noggrannare innan jag bokade en vecka. Men jag ska inte klaga, jag har träffat många trevliga människor och det ligger sjukt centralt. Går man två kvarter så har man hamnat på huvudgatan. Jag har bytt Rumskompisar nästan dagligen men alla har varit väldigt trevliga. Just nu är det en kille från England och en från NZ. Killen från England reser också själv och vi har hängt ihop lite under dagen. Man gör liksom inte så hemma, och det är synd. Tänk vad stort nätverk av vänner man skulle ha om alla var lika öppna i hemma som de är på resande fot. 

Trappan upp till mitt rum

Jag har naturligtvis gjort de obligatoriska sakerna när man kommer till en ny stad. Jag har vandrat runt och hittat några favoritställen, south bank och botanical garden, och jag har hittat ställen man inte vill gå till sent en kväll. Allt som allt är Brisbane en trevlig stad, men det finns inte så särskiljt mycket att göra. Att vara här över påsken var en nitlott, allt var stängt, och jag menar allt. Det tog mig en timma att leta reda på något vettigt att äta till lunch. De första två dagarna här hade jag sällskap med peter, en göteborgare som var med på mojo surfcamp. Efter det har man träffat olika människor hela tiden, det är otroligt hur öppna människor är när de är ute och reser. 

Höga hus

Om jag har tagit det lugnt och inte gjort så mycket den senaste veckan så kommer de närmaste tre-fyra veckorna att vara något helt annat. Jag har bokat en resa till NewZeland där jag ska åka med kiwiexperience bussarna. Det blir fallskärmshoppande och bungejump blandat med fantastisk natur och roliga människor. Hoppas jag i alla fall, men trivs man inte på bussen så är det bara att stanna lite längre på något ställe och hoppa på nästa. Det ska bli så roligt! När jag bokade resan tittade jag lite i kalendern, jag kan inte fatta att jag redan varit ute i över tre veckor, tiden har bara flugit förbi och jag gissar att tiden i NewZeland kommer att vara likadan.

Lunch

Jag var ute och promenerade lite nu i fredags, långfredagen. Det hade regnat på dagen men på kvällen var det uppehåll. Jag började vandra ner mot vattnet och hör latinorytmer mellan husen. Jag blir nyfiken och går mot ljudet och upptäcker att de har en danskurs mitt  ute på ett torg. Jag börjar snacka med en säkerhetsvakt där och han säger att de alltid har gratiskurser i salsa och cha cha på fredagar. Jag stod där ett bra tag och njöt av den härliga musiken och den energi som alltid utstrålas från den typen av dans. Det ryckte lite i fötterna men jag kommer knappt ens ihåg hur man gör en vanlig snurr i salsa. När jag kommer hem hade det varit roligt att börja igen, men för tillfället nöjde jag mig med att titta och ta några bilder.

Salsa

Cheers!

Aquarius heter vårt boende här i Byron bay. Ett riktigt trevligt hostel med stora fina rum. Det finns åtta sängar i vårt rum och vi är fyra svenskar från surfcampet som bor tillsammans. De andra sängarna har bytt invånare varje natt. Här finns en småtrevlig bar med hyfsat käk för en billig penning. Det är nog det enda som är billigt här, woolworths i Byron bay ska tydligen vara det dyraste i hela Australien. 

Erik och Nora vilar

Vi började dagen med att koka gröt, en mycket bra frukost. Efter det gick vi till mojosurfs affär här och hyrde några surfingbrädor och gav oss av mot stranden. Jag känner att jag har varit lite dålig på att gå till stränder på min resa, detta var bara andra gången (borträknat surfcampet, men det räknas inte som att vara på stranden när det regnar)! Hur som helst så surfade vi på de berömda vågorna i byron bay. Visst blev vi brädade av femåringar på shortboard, göteborgshumor, men fasen vad kul vi hade. Första gången vi gick i vattnet och skulle surfa så simmade jag ut med brädan och när jag tittade tillbaka efter ett litet tag så hade jag flutit iväg en bra bit. Strömmen var galet stark längs med stranden, men bara längs med som tur var. När jag väl fått kläm på hur det fungerade så började surfingen gå mycket bättre, man kunde använda strömmen för att komma dit man ville och fånga vågor. Mycket solkräm och sköna badshorts är ett måste för att surfa här. Man vill inte bli sönderbränd, och ja, är shortsen inte bekväma så kommer det att börja skava på ställen man inte vill att det ska börja skava på. Aj! 

En rolig sak är att vi har nästan bara surfat när det varit dåligt väder. Sol har vi kanske haft i tio minuter av surfande fram till idag. Och så länge solen väl var framme så fungerade surfingen inte så bra. Däremot var molnen vår bästa vän, vi fångade vågor och surfade som tusan så fort de kom. Bad weather surfers!

Det har regnat åtminstonde några timmar varje dag nu i någon vecka, och vad jag har hört så ska det fortsätta så ett litet tag. Ovädret ska sträcka sig från Brisbane i norr till Sydney i söder. Jag vet dock inte hur säker källan är, en säkerhetsvakt på hostelet som tittade in i vårt rum på jakt efter alkohol. 

Bästa pizzan på länge!

Igår tog vi det ganska lugnt på dagen. Lite shopping och vandring i stan medan vi tvättade kläder fick bli vår underhållning på dagen. Jag köpte ett skärp, mitt gamla höll på att gå av vid spännet. När magen började kurra så gick vi och åt en pizza på legend pizza. Jag har en tendens att vara skeptisk när jag ser ett sådant namn, det är upplagt för besvikelse. Denna gången hade namnet rätt och jag fel. Jag beställde en ”large supreme” och jag måste säga att det var en av de godaste pizzorna jag någonsin ätit. Jag var lycklig ett bra tag efter det, men en medium stor pizza hade varit väl så bra. Ja just det, sedan jag varit på surflägret har jag mer gått efter magen och klocka istället för den vanliga. Fungerar mycket bra, verkligen något man borde testa om man får möjlighet, livet blir mycket mer avslappnat. Sedan det här med datum och veckodag är lite oklart också. Jag har redan tappat koll på sådant totalt. På kvällen gick vi ut och drack några öl och tittade på ett coverband på Beach Hotel. Det var inte bra. Men biljardborden var lika roligt som alltid. 

Vårt enorma berg av tvätt, backpackers!

Jag har inte varit själv en enda dag sedan jag lämnade Sverige. Det är klart att man inte känner folk speciellt bra, oftast hänger man ihop i några timmar eller några dagar och sedan är det dags för ena eller andra att dra vidare. Det är i alla fall vad jag har hört. Jag har nog fått en lite ovanlig start på min resa. Först hälsade jag på Kristina och Anna i Singapore och snart efter jag åkt därifrån åker jag vidare på surfcamp och här har jag träffat ett helt gäng trevliga människor som jag hängt ihop med i snart en vecka. Nu imorgon kommer jag och Peter åka till Brisbane och bo där på något hostel tillsammans, jag vet inte riktigt hur länge det blir, åtminstone någon dag tror jag. Efter det får vi se vad som händer, men det troliga är att vi försvinner åt var sitt håll. Jag funderar på New Zeeland.

Nu har paret i rummet bredvid mycket högljutt sex. Jag tror att de har missat att det bara är nät i ventilen ovanför dörren… Varför de inte kunde skaffa dubblerum vet jag inte… jaja, dags att stoppa i öronproppar och försöka sova. Sådant är livet på resande fot ibland! 

Sist jag skrev något hade jag just bokat en surfresa till byron bay. Nu sitter jag på bussen på sista etappen av tre. Först stannade vi i en liten by som heter Cresent head. Där hade Mojosurf ett camp lite utanför byn med en alldeles egen liten strand. Det skulle vara ett av de bästa ställena att lära sig surfa på, men just den veckan vår grupp var där så var vågorna alldeles för stora och oregelbundna. Det var hård surfning, men jag är inte den som ger mig för lite småstrunt så första dagen så lyckades jag fånga några vågor och ställa mig upp. 

En av våra surfinstruktörer i Cresent Head

Efter första lektionen blev det bara värre. Regnet vägrade ge sig och havet blev ännu mer upprivet av de starka vindarna. Morgonen på den andra dagen i Cresent head sa instruktörerna att vi skulle gå one on one med dem, alltså en instruktör per surfande elev. Alla fick chansen att fånga två vågor och sedan var det någon annans tur. Vinden rev upp sand som piskade oss i ansiktet och trängde in under våtdräkten. Instruktörerna avbröt lektionen ganska snart, de sa att det uppstod flash rips utan någon varning som kunde dra med oss långt ut i havet. Jag hade ändå väldigt roligt, så länge man inte gick för långt ut så kunde man lätt streta emot havet och försöka fånga en våg. 

Vi spelade jenga om disken

Det är många roliga människor här på resan. Jag har umgåtts ganska mycket med ett gäng svenskar(jag vet, det kan jag göra hemma, men det är skönt att få prata svenska ibland). De är väldigt trevliga och jag funderar på att hänga med dem i ytterligare några dagar. Jag har också fått dansat lite bugg här i värmen, en finsk tjej gillade dans och hon hade inga som helst problem att följa den lilla bugg jag kan. 

När man surfat behöver man vila

Jag lyckades bryta min stortånagel ganska illa, jag tror att hela kommer att ramla av ganska snart. Det var lite irriterande, det gjorde att jag missade ett par lektioner. Men jag tejpade ihop tån och hoppade ganska snart upp på brädan igen och nu på sista dagen så var jag långt ute med ett gäng andra och fångade de stora vågorna. Det är så mycket energi bakom dem. Är man inte bredd på att en våg kommer så slungas man med en bra bit. Man är verkligen liten när man står med vågorna runt sig. Men när man väl kommer igång med surfingen och fångar en våg, det är en helt underbar känsla att känna all kraft som trycker en framåt. Det vill säga de  gånger man lyckas ställa sig upp och stå kvar. Jag ramlade några gångar och var med om vad de kallar en wipeout. Vågen har så mycket energi i sig att den kastar runt dig som en socka i en tvättmaskin. Det är bara att slappna av, lägga armarna runt huvudet för att skydda sig mot brädan och vänta på att vågan släpper dig. Lyckligtvis så har havet ställt in tvättmaskinen på det korta programmet, så det tar i genomsnitt 4 sekunder att komma upp till ytan, men de är de längsta fyra sekunderna man kan tänka sig. 

Väntan på att få gå i vattnet

Det är en mycket intensiv känsla att vara så liten och ändå klara av att tämja(nåja) den stora energi som ligger bakom en våg. Jag har börjat förstå varför människor här är så öppna och lättsamma. Alla negativa känslor rinner av en när man glider fram på en stor våg. Jag tittade för några dagar sedan i min kalender här på datorn för att se hur många veckor jag skulle vara ute och resa(runt 20). Helt plötsligt såg jag alla dessa tomma dagar och veckor i kalendern och började funder på vad jag skulle göra av all tid. Men nu, efter denna veckan så tror jag inte att det kommer att vara några som helst problem. Jag har inte varit själv en enda dag ännu på resan och man träffar alltid härliga människor. Skulle jag ändå känna mig lite ensam någon dag så får jag helt enkelt hyra en surfbräda och fånga några vågor. Bara man vågar så flyter allt på som Nora, en svenska här på lägret, sa.

hang loose!